ang spyor

igår blev dina kindben min regelbok igen
och vår ensamhet löstes upp
i ljudvågor
blev till en enda röst

ett enda ord

som vilade på våra tungor
vasst som knivar
skar upp luften mellan mig och dig
och du har kommit att bli
inget mer än ett namn
en tanke

någon jag sällan ser
aldrig vågar tilltala
så jag kräktes istället