Gå sönder

ögonblicket
ligg vid mig
genomskinligt

ömtåligt

låt mig bita
känna järnsmak
sköra du
smaka blod
när ingen vet
rör dig
gå sönder
kom tillbaks i bitar
vi kan leva kantstött
tillsammans
låta alla våra hårstrån
bli till en enda tova
förbli otät
slut ögonen
öppna munnen
låt mig läcka in
vara ditt lidande
någon sekund
brinn upp och svalna
i mina armar
jag håller dig
tills dånet
dör ut
stilla
kalla
läppar
okända ärr
på knäskålarna
och när staden går under
nattens mörka timmar
flagna ur mitt minne
klä dig
ta bussen i dunkla natten
överge
lämna mig
i gudomlig medvetslöshet
beskyll mig inte

älskade
dra dig bara till minnes
mina sömnmönster
för jag såg dem aldrig

som du
kom aldrig mig så nära
som jag lät dig