biologiförälskelser

vi var två organismer
delar av helheter men inte hela delar
vi var två parallella platser
där universum slog knut på sig själv

ang spyor

igår blev dina kindben min regelbok igen
och vår ensamhet löstes upp
i ljudvågor
blev till en enda röst

ett enda ord

som vilade på våra tungor
vasst som knivar
skar upp luften mellan mig och dig
och du har kommit att bli
inget mer än ett namn
en tanke

någon jag sällan ser
aldrig vågar tilltala
så jag kräktes istället

jag går på automatik och på low (fan läs inte ens det här haha)

jag sover inte om nätterna längre
låter ögonen fästas på cricketmatcher på kanal 500-någonting
tills det är två timmar kvar till genus
förstår varken spelet eller resultatet

men det är en fast punkt ungefär som insidan av ögonlocken
jag har sovit färre timmar än vad som rekommenderas för en natt

på fyra
min kropp är svag som den gången jag kollapsade
och den styrs inte av vad jag vill utan av vad jag bör
men mitt huvud låter mig inte och jag vill nästan dö

jag önskar att jag hade cancer så folk tyckte synd om mig

(men så får man ju egentligen inte säga)
det gör så jävla ont och det är så fruktansvärt patetiskt perfekt
att obesvarade sms kan kännas som avrättning
fick jag en tumör hade jag döpt den till något bättre än Marla Singer

det spelar ingen roll vem som krossar en egentligen
för känslan har alltid varit samma:

 etttusen-noll och allting gör ont

(APA)

(hej malin det är ju bara du som läser det här så jag kan lika gärna sluta låtsas vara djup och lidelsefull som fitt-werther och bara säga allting precis som det är och precis som det är är att det är kuk är vad det är. och jag saknar till och med mina mardrömmar. snart faller jag samman och dör av sömnbrist och då, älskade malin, vill jag att du kysser min gravsten och du ska ha den svarta långkjolen på dig med dina silvriga kristna smycken och helst ditt svarta läppstift med. och läs någonting ur fågeln som vrider upp världen på min begravning, det hade varit kul. puss vi ses imorgon)

Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på plats

inför dig
är jag fragment

splitter
avskalad och kal
jag har komprimerats
blivit ett sammanbrott klätt i hud
i ensamheten
finner allt mörker i den här världen
ett hem i mig

kukfanskapshelvete

jag spinner de timmar jag omsluts
av lugnet som alstras ur dig
autobahnandas i dina fingrar
vaknar i behaglig medvetslöshet
din blick är otillgänglig för mig under dagsljus
men när det blivit tillräckligt mörkt och sent
är allting lagligt om ingen ser
du kysser mig så våldsamt
att jag kräks morgonen därpå
och när jag tar bussen hem
brister mina hämningar
mina blodkärl
och allting sipprar ut och jag kräks en gång till

jobbigt

revbenen smiter åt aningen hårt
som en tröja som krympte i tvätten
men jag tror att smärtan behagar mig
nästan lika mycket ruset gjorde

gamla mönster från 2010/2009

tungan rispar mot överläppen
mellanrummet mellan läpparna
är det största vapnet jag har
sa mamma när jag var liten
det känns som att vara på semester
frånvaro från att frånvara verkligheten
verklighet känns overkligt
vuxet
som att titta på kort av saker man vet att man gjort

men inte minns
jag minns inte detaljer alls
antingen en nyans eller kanske en helt annan färg
men jag minns blicken
situationen

men du är iallafall lite lite min inbillar jag mig ibland på natten
det är okej om du ryggar tillbaka
jag är rak i ryggen nog för två(din jävla pussy)

men du klämmer min hand blodig

på sista spårvagnen
första bussen
under ditt täcke

och du ekar i min tinning
när jag känner dig som en hjärnskakning
precis innan jag somnar
och golvet viskar

kallar på mig ibland

efter en öl eller ensamtimma för mycket
då tänker jag på hur jag
substituerar alla andra läppar du kysst
och hur substitut aldrig hjälper helt
hur det inte räcker till
och jag spiller tysk juice för 13 kr litern

i mönster på mitt köksgolv

när jag inser att juni faller där det inte finns plats
att svårigheter blir vardagligheter